Hallå.
Jag följer din blogg och det är kul läsning! :)
Det är så att jag är i Rematch och kommer ev prata med en familj ifrån Seattle. Vad tycker du om staden och så? Skulle du rekommendera det? :)
Ha det kanon!
Jasmine
Svar: Vad roligt att du gillar min blogg :) Jag skulle absolut rekommendera Seattle. Känns som att nästan alla au pairer som är här gillar staden. Det finns verkligen hur många au pairer som helst så det är jättelätt att träffa nya vänner. Sen beror det ju också lite på vart i Seattle du bor. Det finns au pairer som tillhör Seattle-clustret som bor i Bellingham till exempel, vilket är närmare Canada än vad det är till Seattle. Annars skulle jag vilja säga att Seattle känns lite svenskt på något sätt och det är inte superstort som till exempel New York. Vidare skulle jag också vilja säga att Seattle är väldigt mångkulturellt plus att gaykulturen är väldigt stark här.
Vad komplicerat allt är :S
kram :)
Svar: Det är inte så komplicerat som det låter. Med vissa organisationer är det så ja, men med SI kan man ha flera matchningar samtidigt, vilket jag tycker är superbra.
hur lång tid tog det sen du skickade in din ansökan tills familjen kontaktade dej, hur kontaktade dom dej, skickade du in en ansökningsfilm?
jag har kollat på flera au pair bloggar och måste nog säga att din är den bästa för du beskriver mycket bättre i de andra bloggarna tror alla att man redan fattar men tack för en bra blogg =)
Svar: Tack så mycket! Jag tog med mig min laptop och ansluter till deras bredband. Jag har skrivit om hela ansökningsprocessen här i bloggen, så du kan läsa under kategorin "Au pair förberedelser", men förenklat såg det ut så här:
29/1 Klar med ansökan
29/1 Bokade tid för intervju
4/2 Intervju
11/2 Helt godkänd
13/2 Matchning #1
14/2 Matchning #2
19/2 Matchning #3 (min värdfamilj)
20/2 Matchning #4
22/2 Matchning #5
24/2 Matchning #6
26/2 Matchning #7, 8 & 9
28/2 Matchning #10
Åh, det här får mig att komma ihåg hur kul jag tyckte att matchningsprocessen var. För att svara på din fråga: Ja, jag hade en ansökningsfilm. Måste dock säga att det kändes väldigt stel så jag började faktiskt spela in en ny som jag skulle lägga upp, men min värdfamilj hörde av sig samma dag som jag började göra filmen så jag gjorde aldrig klart den.
Hej hej! har läst din blogg nu ända sen du åkte, den är jätte rolig att läsa!! :) tänkte bara fråga hur det är att ha hand om 2 killar och hur det är att ha barn som är 2½ och 6 år? Går dem i skolan eller dagis/pree-school eller så? (:
Svar: Tack så mycket! Karsten kommer att gå i skolan från ca åtta till tre varje dag och Anderson har preschool tre dagar i veckan och är då där nio till två. Dock finns det väl egentligen ingenting som säger att det är lika för alla barn i den åldern, men så är det för mina i alla fall.
När det gäller att ta hand om pojkar så måste jag säga att jag verkligen gillar det! Mina är dessutom riktigt pojkaktiga eller vad man ska säga då de älskar sport, bilar och tåg till exempel. Anderson ser verkligen upp till sin storebror och försöker göra allt för att vara som honom. De är definitivt bästa vänner och leker väldigt bra med varandra. Karsten har verkligen förståelse för att Anderson inte alltid kan göra allt pga att han är så liten. Senast i förrgår fick de jättemycket beröm av de som satt i bordet bredvid oss på restaurangen för att de är så söta mot varandra. Det här är ju dock mina värdbarn och inga värdbarn är likadana så för någon annan kan det vara det motsatta.
Det jag dock har tyckt är lite svårt är att de skiljer så pass mycket i ålder att det ibland kan vara svårt att hitta på saker som båda tycker om. Trots att Karsten älskar att leka med Anderson så vill han ibland spela fotboll och baseball efter riktiga regler till exempel, vilket Anderson inte klarar av. Det jag gjort är att vi har gjort den typen av grejer när Anderson tar sin nap. Dock så kommer jag, speciellt under skolåret, mest att ta hand om Anderson.
Svar: Hahaha, de är absolut inte lika religiösa! Ska jag vara ärlig så har jag inte märkt av något religiöst överhuvudtaget. Igår skämtade de om att jag skulle leda bordsbönen före middagen till exempel eftersom jag berättat om det. När jag sa att jag bett bordsbön på McDonalds började de bara skratta och trodde att jag skämtade, så nej de är definitivt inte lika religiösa. De går inte heller regelbundet i kyrkan.
Om jag trivs? Absolut! Jag gillade ju Florida väääldigt mycket, men än så länge så måste jag säga att jag gillar Seattle mer. Har ju dock inte sett så jättemycket, men det jag sett gillar jag. Man ska väl dock komma ihåg att livet här inte har börjat kännas som vardag än, vilket jag tror kommer ändra uppfattningen om saker och ting lite grann. Det är dock väldigt annorlunda här från i Florida (vilket jag tänkt skriva om senare någon gång) och jag är verkligen glad över att få se en annan del av USA också. Dock så kommer ju allt inte att vara nytt för evigt om man säger så. Familjen är jättebra och jag börjar komma in i hur allt funkar.
Härlig blogg du har.. Kul läsning! :)
Jag åker själv som au pair nu på måndag och tänkte kolla om du har lite tips på packningen? vet verkligen inte alls vad man skall prioritera osv.. :)
Jasmine
Svar: Alltså jag tycker att man ska försöka ta med så lite som det bara går. Mina väskor vägde tillsammans just över 20kg. Anledningen till varför jag tog med två väskor var för att jag visste att jag kommer behöva det när jag åker hem och jag hittade min ena resväska till ett jättebra pris (hade den andra sedan tidigare).
Vad det gäller mediciner osv så tycker jag inte att man behöver ha med särskilt mycket egentligen. Jag menar, huvudvärkstabletter går att få tag på här borta utan några som helst problem. Jag tog med mig några flaskor nässpray för jag hittade aldrig något bra när jag var här förra gången och jag är lite smått nässpraysberoende. Dock så lär det ju alldeles säkert finnas bara man leter lite.
Vad det gäller kläder och skor så ska man ju absolut inte ta med sig något som man inte använder i Sverige och tänka "men den här kan jag börja använda i USA" - kommer helt enkelt inte att hända. Jag har med mig ganska mycket "baskläder" och planerar på att köpa mycket nytt här. När jag var borta förra gången så hade jag med mig ett plagg hem av allt jag tog med mig från Sverige (undantag strumpor o underkläder osv) och då lämnade jag också kvar väldigt mycket kläder som jag köpt i USA. Den här gången ska jag dock försöka tänka lite mer på kvalitén när jag handlar (får väl se hur det går...). Sen handlar det ju lite om vad man tycker är roligt att shoppa. Om man inte gillar att köpa nya smycken tex så kan man ta med en massa hemifrån. Om man älskar att shoppa strumpor så behöver man kanske inte ha med sig hundra par.
Om det verkligen krisar med kilona så kan man nog plocka ur en massa foton till exempel - det går att framkalla här med! Om man vet att man ska bo i närheten av ett IKEA så behöver man kanske inte fylla hela väskan med choklad. Då mina shampoo- och balsamflaskor hemma i Sverige är jättestora så valde jag att bara ta med lite grann i mindre flaskor. Precis så att jag klarade mig de första dagarna. Sen hade jag tur att min värdfamilj gav mig shampoo och balsam i välkomstkorgen jag fick, men annars hade jag gått och köpt det här. Då man får ha med sig både ett handbagage och en dataväska så kan man stoppa i en massa grejer där också då det är väldigt sällan (aldrig?) som de väger handbagaget. Det är ju dock rätt jobbigt att gå och bära på tunga väskor, men om det krisar sig så...
Sen så säger vissa att det är smart att ha ett ombyte med kläder i handbagaget eftersom väskorna kan tappas bort. Jag var lite vågad och skippade det ;) Om man åker med SI så finns det ju tex ett shoppingcenter relativt nära hotellet och det är ju inget u-land man åker till så man kan få tag på det allra mesta där borta! Ett sista tips är att kolla upp hur mycket packning du får ha med flygbolaget du reser med - både till USA och inrikes. Med Delta tex. så måste man betala redan från första väskan.
Hej Sofie! kul att läsa bloggen när du är framme :) låter toppen ju med ALLT!
Jag har 2 frågor som du jättegärna får svara på om du har tid, antingen på bloggen el. på mailen
* Får man handdukar på "hotellet" de första dagarna?...De tar ju en massa plats i väskan ;P
* Du skrev om bankkonto. Öppnade ni det så att din lön går in där då? Är det som i sverige, att du har bankomatkort till det som du kan ta ut /betala i affärer med och kan kolla på nätet hur mkt du har kvar?
Ha de toppen // Lina
Svar: Ja, det finns handdukar på hotellet som de byter ut varje dag. Kom dock ihåg att jag åker med SI, vet inte hur det är med de andra organisationerna.
Min lön kommer inte att gå in på kontot, utan jag kommer att få en check varje fredag som jag får gå och lösa in. Och ja, jag kommer att ha internetbank. Har hört om många au pairer som åkt på skulder till banken för att de har övertrasserat sitt konto, men jag har en spärr som gör så att det inte går. Ska in på banken när jag har fått mina kort så ska vi gå igenom allt lite bättre. Man kan bla. lägga in så att man får ett mess eller mail när man bara har en viss summa kvar på kontot.
Hej! Hur hittade ni från flyget till hon som hämtade upp er? Hade hon/han ngn skylt med typ APIA på? TAck i förskott
Svar: När man kommer fram så kommer man till slut fram till ett ställe där alla taxichaufförer osv står och håller upp skyltar. Där ska representanten från Au pair in America stå, men när vi kom fram så var ingen där så vi satte oss ner och väntade. Efter en liten stund kom en kvinna och mötte upp oss och bockade av våra namn på en lista. De har alltså koll på vilka som ska komma och åka med vilken buss, så det är ingen risk att man blir bortglömd.
Hej hej, har följt din blogg i några dagar nu. Väntar på att hitta en familj så att jag också kan åka iväg till USA, men än så länge hör ingen av sig :/ Jag undrar om det finns någon möjlighet om du kan svara på hur många barntimmar du hade? Hur lång tid tog det innan du hittade din familj och hur många andra pratade du med innan det?? Hoppas detta inte tar alltför mycket tid att läsa igenom, hade varit jättebra om du kunde svara.
Ha det bra!
Svar: Inga problem! Till att börja med så hade jag 540 barntimmar. Vad det gäller familjer så fick jag totalt 10 matchningar på runt två veckor. Familjen som jag matchade med var min tredje familj. Vi bestämde oss ganska snabbt för att matcha efter det att vi hade pratat. De var dock väldigt upptagna den veckan och hade inte tid att slutföra matchningen före helgen så jag stod kvar i systemet ett tag och fick då fler matchningar. Dessa tackade jag nej till direkt eftersom jag ja, redan hade matchat. Dock så var det ingen som jag kände ens var i närheten så bra som familjen jag hade matchat med. Här kan du för övrigt läsa om mina matchningar.
Jag pratade bara med familjen som jag matchade med. Eller ja en till familj ringde, men sa direkt att jag redan hade matchat. Jag tror inte att man ska vara rädd för att välja tex den första familjen. Är det rätt känsla så är det. När jag hade läst min familjs brev så kände jag direkt att "dit vill jag" och det intrycket förstärktes efter att jag hade pratat med dem. Trots att jag hade en jättebra känsla så bad jag ändå om ett par dagar att fundera eftersom det ändå är ett väldigt stort beslut.
Hej, har du något bra tips på vad man kan köpa för presenter till sin värdfamiljen? :)
Svar: Generellt sett så försöker jag alltid köpa personliga presenter eftersom det är så mycket roligare och jag hatar att ge något "bara för att". Dock så är det ju jättesvårt att hitta något personligt till någon som man knappt känner, därför har jag nu valt att köpa saker som har med Sverige att göra helt enkelt. Pojkarna ska få varsin Sverige-tröja, en polisbil och ett älggossedjur. Föräldrarna ska få varsin mugg och boken The year in Sweden.
Kommer inte ihåg exakt vad jag köpte till min förra värdfamilj, men vet att jag köpte en bok om Sverige, en kokbok, golfbollar med Sverigemotiv (värdpappan spelade) och att jag brände en cd-skiva med musik på engelska, men med svenska artister. Skivan brände jag till min jämnåriga värdsyster och hela familjen fick dela på böckerna. Hade även en värdsyster som var 9 år, men kommer inte ihåg vad jag köpte till henne.
Kokboken var ganska misslyckad då min värdmamma en dag ville vara snäll och laga en rätt därifrån. Givetvis väljer hon då pyttipanna, vilket är en av få rätter som jag verkligen inte kan äta. Vart en plågsam måltid för jag ville inte säga att jag inte tyckte om det då hon stått och ansträngt sig för att jag skulle få svensk mat. Det jag tyckte om boken var att den var ganska gammaldags och innehöll inte så många rätter som man faktiskt äter i Sverige. Om jag skulle ge några recept skulle jag nog skriva ihop en egen liten bok.
Sen tycker jag att om man har något som är unikt för stället man kommer ifrån så ska man absolut ta med det. Kalix har väl Kalixlöjromen, men det känns inte riktigt som ett alternativ. Något man även kan göra är att ta med sig några smågrejer så som nyckelringar som kan ge till folk som man träffar. Jag hade med mig en liten Sverige-älg kommer jag ihåg. Andra saker man kan ha med sig är nyckelringar och kylskåpsmagneter.
Sen tror jag inte att man ska ta allt för allvarligt på presenterna, förhoppningsvis tycker de om en i alla fall ;)
hej, jag undrar hur ofta du uppdaterar länkarna till blivande/ de som redan är utbytesstudenter/ au pairer? :)
Svar: Ska jag vara ärlig så just nu lägger jag bara till de som mailar/kommenterar att de vill vara med. Är inte så som när jag gjorde bloggen och satt och letade runt efter nya.
Hej! På vilket av altern. betalde du in avgiften på?.. Jag har inte rikigt koll på den biten känner jag :)
Svar: Antar att du menar hur jag betalade min avgift och svaret är att jag gjorde det med mitt visa-kort. Man gör precis som när man köper något på internet. Man kan dock göra det på andra sätt också (med SI i alla fall). Man kan betala med check (dock känner jag vem fan använder checkar förutom amerikaner?) eller göra en vanlig överföring. Dock så är det absolut lättast att göra som jag gjorde.
Tja !
Funderar på år 10/11 dra till usa i ett år och plugga, precis som du. Skulle bara kolla vilken organisation du åkte med eftersom du fått en sån bra placering. :)
mvh. Lucas
Svar: Jag åkte med Explorica och valde Arkansas, California, North & South Carolina o Florida som jag även hamnade i. Dock ska man ha väldigt klart för sig att det som spelar allra störst roll är inte vilken stat man hamnar i, utan familjen, skolan osv! Man ska absolut inte tro att allt är underbart o lätt för att man bor i soliga Florida. Man ska vara medveten om att i Florida är det för det mesta väldigt stora skolor (vilket har både för o nackdelar).
Skulle jag själv välja stat idag skulle jag nog ha valt Indiana, Illinois, Michigan eller någon stat där i kring! Mest för att det skulle det ha varit kul att åka till en stat som man inte skulle besöka annars. När jag åker som au pair vill jag dock inte åka till de staterna eftersom man kommer troligtvis inte lära känna lika många amerikaner, utan en hel del tid kommer nog spenderas med andra au pairer o då kan det ju minst sagt vara en fördel att bo i ett område där det finns flera.
Nicklas, en kille som var i samma område som jag hade tex inte en lika bra upplevelse... Du kan ju läsa här om hur det gick för honom.
Misstolka mig inte, jag hade det underbart i Florida o träffade underbara människor och det var verkligen det bästa året i mitt liv. Ja, det är najs med alla nöjesparker och solen men tror att många inte inser vad det är som verkligen spelar roll! Så länge du själv är medveten om att det absolut viktigaste är familjen, skolan osv o du inte bara fokuserar på alla parker o stränder du ska besöka så rekommenderar jag ändå Florida!
Var det värt att "gå om" gymnasiet och allt?
Svar: Ja, definitivt. Visst var det en smula bittert när många av ens kompisar tog studenten och man själv hade ett år kvar, men det är absolut inte så att det får mig att ångra att jag åkte iväg. Dessutom så hamnade jag i en riktigt bra klass när jag kom hem.
Har en kompis som åkte efter ettan o sen började trean när hon kom hem men hon hade hon VÄLDIGT MYCKET extra arbete att göra. Sen ska man komma ihåg att det handlar bara om ett år av sitt liv, det spelar ingen roll i slutet ändå att man hamnat "ett år efter". Tro mig, om du åker kommer det garanterat att kännas som att allt stått stilla här hemma o att inget har hänt.
Kan säga att åka till USA ett år är det bästa jag någonsin har gjort (o kanske kommer göra, haha). Man lär sig så otroligt mycket o växer så mycket som person.
Har du fortfarande bra kontakt med många i Florida eller? Tillbaka till USA-FL ?
Svar: Har kontakt med min värdsyrror (den yngsta har tom skaffat facebook nu - när blev hon så gammal?), pratar i telefon lite då o då med 4 kompisar o sen skriver jag väl på facebook lite då o då med några fler. Jag har definitivt tänkt åka tillbaka till Florida och hälsa på när jag är tillbaka i USA.
Jag undrar om du åkte efter 9:an eller mellan 1:an och 2:an i gymnasiet? Och tyckte du då att det var bra att åka just då? Jag vill själv åka som utbytesstudent, men har lite beslutsångest om jag ska
åka efter 9:an eller 1:an. Jag har lite dåligt tålamod så efter 9:an vore ju
bäst ;) haha, men jag har hört många som är så negativa mot det, så vad
tyckte du?
Svar: Jag åkte efter nian och ångrar det inte på något sätt. Det handlar nog helt enkelt om hur mogen man känner sig, och jag kände att jag skulle klara av det och det gjorde jag! Så det varierar nog från person till person. Sen tycker jag att det är skönt att ha gjort bort gymnasiet "i ett" eller vad man ska säga, utan uppehåll, men kanske bara är jag som resonerar så.
Dock tycker jag inte att man ska känna någon större stress med att åka så fort som möjligt bara för att man har dåligt tålamod, utan man ska vänta tills man känner sig redo för att åka innebär att man kommer att sättas på prov ett flertal gånger.
Jag är intresserad av att åka till Usa och just Florida faktiskt, men jag är osäker på om jag kommer klara engelskan, Måste man va bra på engelska för att förstå vad dom menar och de dom säger på lektionerna?
Svar: Jag kan väl inte påstå att jag var något proffs innan jag åkte iväg, inte nu att jag var dålig heller men. Att oroa sig för språket tycker jag är hemskt onödigt för det löser sig alltid. Generellt sett är svenskar väldigt bra på engelska. Kommer till exempel ihåg en brasiliansk tjej i min utbytesstudentgrupp som knappt kunde ett ord när hon kom dit, men det löste sig för henne med.
Visst, man fattade inte allt direkt men så är det! Till exempel så började vi min engelskkurs med att läsa riktigt gammal engelska och det har jag jättesvårt att förstå. Samma sak var det ovant med till exempel alla termer i matten och fysiken, men det lööööööser sig!
Det man kan säga om engelskan i Florida är att den är ganska lätt att förstå, ingen krånglig sydstatsdialekt eller så.
Hejsan! Jag såg i Explorica's forum att du har varit i USA. Jag har länge velat åka dit som utbytesstudent men jag går bara i 9:an nu och jag tänkte åka efter jag gått klart 2:an i gymnasiet. Jag har lite frågor som jag undrar över ;)
1. Finns det risk för att längta hem? eller måste man typ ha varit borta från sin familj någon annan gång för att klara ett utbytesår?
Svar: Givetvis finns det en risk att längta hem. Jag kan garantera att nästan alla utbytesstudenter längtar hem någon gång, konstigt vore det väl annars? Jag hade egentligen bara en kväll som jag verkligen, verkligen längtade hem men det var aldrig så att jag var nära att åka hem på något sätt.
Jag tror inte att man måste ha varit ifrån sin familj för att klara av det, jag hade då inte varit det innan jag åkte iväg. Det handlar nog mest om att ställa in sig själv på att man kommer vara borta en lång tid.
2. Är värdfamiljerna schyssta? Och finns det andra utbytesstudenter i området? Man vill liksom inte vara helt ensam där.. :)
Svar: Är svenska familjer schyssta? Är en i princip omöjlig fråga att svara på eftersom alla familjer är olika och uppfattas nog olika beroende på vem som bedömer dem. De flesta värdfamiljer som jag träffade var trevliga, men tyvärr finns det familjer som kanske inte så lämpliga för att ta emot en utbytesstudent.
I vissa området kan det finnas hur många utbytesstudenter som helst, i vissa nästan inga. Dock blir man absolut inte ensam bara för att man inte har några utbytesstudenter i sitt området. Min utbytesstudentgrupp hade sina träffar i ett ställe som låg över en timme bort från där jag bodde, så jag träffade inte de andra utbytesstudenterna så ofta. Faktum är att jag träffade inte någon annan utbytesstudent efter januari.
Visst kan det vara skönt att prata med folk som är i samma situation som sig själv, men det finns ju både internet och telefon till det! Jag resonerade i alla fall så att när jag väl är i USA så vill jag lära känna så mycket amerikaner som möjligt.
3. Hur var intervjun? Pirrigt? Jag kommer attt dö på den.. (helt säkert)
Svar: Det är absolut inget att vara nervös inför. De ställer lite frågor om varför man vill åka osv och sen är en del på engelska. Min intervju kändes som ett rätt avslappnat samtal bara.
4. Måste man vara ett proffs på engelska för att ens ha en chans?
Svar: Absolut inte! Nästan alla som söker bli antagna och väl borta i USA så klarar man sig. Svenskar är mycket bra på engelska jämfört med andra nationaliteter.
5. Är det värt att åka?
Svar: Ja! Jag ångrar det inte för en sekund.
6. Måste ens föräldrar vara snorrika för att man ska komma iväg?
Svar: Nej, absolut inte. Visst, det kostar en hel del pengar att ta sig iväg men man behöver inte vara speciellt rik för att kunna åka. Min mamma betalade en ganska stor del och sen tog vi ut pengar från ett av mina sparkonton för att jag skulle kunna åka. Allt handlar om vad man väljer att lägga pengarna på.
Varför valde du explorius?
Svar: Gick nog ganska mycket på magkänsla tror jag + att de hade ett gratis välkomstläger i New York. Sen så hade jag inte hört så mycket skit om dem jämfört med tex EF.
Vad har varit bra/mindre bra med explorius?
Svar: Vet inte om jag hade några direkta klagomål på explorius, allt flöt på väldigt bra måste jag säga. Fick dessutom en väldigt tidig placering (mars), vilket man inte direkt blev sur för.
Har funderat på att söka Florida, tror du chansen är stor att man kommer till kusten eller kan man lika gärna hamna på någon farm typ, inåt landet?
Svar: Är väldigt svårt att säga. Dock så har man aldrig särskilt långt till kusten eftersom Florida är så pass smalt eller vad man ska säga. Dock finns det ingenting som säger att man har ett bättre år bara för att man bor vid kusten, otroligt mycket har att göra med vilken familj man bor i och skolan osv.
Jag följer din blogg och det är kul läsning! :)
Det är så att jag är i Rematch och kommer ev prata med en familj ifrån Seattle. Vad tycker du om staden och så? Skulle du rekommendera det? :)
Ha det kanon!
Jasmine
Svar: Vad roligt att du gillar min blogg :) Jag skulle absolut rekommendera Seattle. Känns som att nästan alla au pairer som är här gillar staden. Det finns verkligen hur många au pairer som helst så det är jättelätt att träffa nya vänner. Sen beror det ju också lite på vart i Seattle du bor. Det finns au pairer som tillhör Seattle-clustret som bor i Bellingham till exempel, vilket är närmare Canada än vad det är till Seattle. Annars skulle jag vilja säga att Seattle känns lite svenskt på något sätt och det är inte superstort som till exempel New York. Vidare skulle jag också vilja säga att Seattle är väldigt mångkulturellt plus att gaykulturen är väldigt stark här.
Vad komplicerat allt är :S
kram :)
Svar: Det är inte så komplicerat som det låter. Med vissa organisationer är det så ja, men med SI kan man ha flera matchningar samtidigt, vilket jag tycker är superbra.
hur lång tid tog det sen du skickade in din ansökan tills familjen kontaktade dej, hur kontaktade dom dej, skickade du in en ansökningsfilm?
jag har kollat på flera au pair bloggar och måste nog säga att din är den bästa för du beskriver mycket bättre i de andra bloggarna tror alla att man redan fattar men tack för en bra blogg =)
Svar: Tack så mycket! Jag tog med mig min laptop och ansluter till deras bredband. Jag har skrivit om hela ansökningsprocessen här i bloggen, så du kan läsa under kategorin "Au pair förberedelser", men förenklat såg det ut så här:
29/1 Klar med ansökan
29/1 Bokade tid för intervju
4/2 Intervju
11/2 Helt godkänd
13/2 Matchning #1
14/2 Matchning #2
19/2 Matchning #3 (min värdfamilj)
20/2 Matchning #4
22/2 Matchning #5
24/2 Matchning #6
26/2 Matchning #7, 8 & 9
28/2 Matchning #10
Åh, det här får mig att komma ihåg hur kul jag tyckte att matchningsprocessen var. För att svara på din fråga: Ja, jag hade en ansökningsfilm. Måste dock säga att det kändes väldigt stel så jag började faktiskt spela in en ny som jag skulle lägga upp, men min värdfamilj hörde av sig samma dag som jag började göra filmen så jag gjorde aldrig klart den.
Hej hej! har läst din blogg nu ända sen du åkte, den är jätte rolig att läsa!! :) tänkte bara fråga hur det är att ha hand om 2 killar och hur det är att ha barn som är 2½ och 6 år? Går dem i skolan eller dagis/pree-school eller så? (:
Svar: Tack så mycket! Karsten kommer att gå i skolan från ca åtta till tre varje dag och Anderson har preschool tre dagar i veckan och är då där nio till två. Dock finns det väl egentligen ingenting som säger att det är lika för alla barn i den åldern, men så är det för mina i alla fall.
När det gäller att ta hand om pojkar så måste jag säga att jag verkligen gillar det! Mina är dessutom riktigt pojkaktiga eller vad man ska säga då de älskar sport, bilar och tåg till exempel. Anderson ser verkligen upp till sin storebror och försöker göra allt för att vara som honom. De är definitivt bästa vänner och leker väldigt bra med varandra. Karsten har verkligen förståelse för att Anderson inte alltid kan göra allt pga att han är så liten. Senast i förrgår fick de jättemycket beröm av de som satt i bordet bredvid oss på restaurangen för att de är så söta mot varandra. Det här är ju dock mina värdbarn och inga värdbarn är likadana så för någon annan kan det vara det motsatta.
Det jag dock har tyckt är lite svårt är att de skiljer så pass mycket i ålder att det ibland kan vara svårt att hitta på saker som båda tycker om. Trots att Karsten älskar att leka med Anderson så vill han ibland spela fotboll och baseball efter riktiga regler till exempel, vilket Anderson inte klarar av. Det jag gjort är att vi har gjort den typen av grejer när Anderson tar sin nap. Dock så kommer jag, speciellt under skolåret, mest att ta hand om Anderson.
Svar: Hahaha, de är absolut inte lika religiösa! Ska jag vara ärlig så har jag inte märkt av något religiöst överhuvudtaget. Igår skämtade de om att jag skulle leda bordsbönen före middagen till exempel eftersom jag berättat om det. När jag sa att jag bett bordsbön på McDonalds började de bara skratta och trodde att jag skämtade, så nej de är definitivt inte lika religiösa. De går inte heller regelbundet i kyrkan.
Om jag trivs? Absolut! Jag gillade ju Florida väääldigt mycket, men än så länge så måste jag säga att jag gillar Seattle mer. Har ju dock inte sett så jättemycket, men det jag sett gillar jag. Man ska väl dock komma ihåg att livet här inte har börjat kännas som vardag än, vilket jag tror kommer ändra uppfattningen om saker och ting lite grann. Det är dock väldigt annorlunda här från i Florida (vilket jag tänkt skriva om senare någon gång) och jag är verkligen glad över att få se en annan del av USA också. Dock så kommer ju allt inte att vara nytt för evigt om man säger så. Familjen är jättebra och jag börjar komma in i hur allt funkar.
Härlig blogg du har.. Kul läsning! :)
Jag åker själv som au pair nu på måndag och tänkte kolla om du har lite tips på packningen? vet verkligen inte alls vad man skall prioritera osv.. :)
Jasmine
Svar: Alltså jag tycker att man ska försöka ta med så lite som det bara går. Mina väskor vägde tillsammans just över 20kg. Anledningen till varför jag tog med två väskor var för att jag visste att jag kommer behöva det när jag åker hem och jag hittade min ena resväska till ett jättebra pris (hade den andra sedan tidigare).
Vad det gäller mediciner osv så tycker jag inte att man behöver ha med särskilt mycket egentligen. Jag menar, huvudvärkstabletter går att få tag på här borta utan några som helst problem. Jag tog med mig några flaskor nässpray för jag hittade aldrig något bra när jag var här förra gången och jag är lite smått nässpraysberoende. Dock så lär det ju alldeles säkert finnas bara man leter lite.
Vad det gäller kläder och skor så ska man ju absolut inte ta med sig något som man inte använder i Sverige och tänka "men den här kan jag börja använda i USA" - kommer helt enkelt inte att hända. Jag har med mig ganska mycket "baskläder" och planerar på att köpa mycket nytt här. När jag var borta förra gången så hade jag med mig ett plagg hem av allt jag tog med mig från Sverige (undantag strumpor o underkläder osv) och då lämnade jag också kvar väldigt mycket kläder som jag köpt i USA. Den här gången ska jag dock försöka tänka lite mer på kvalitén när jag handlar (får väl se hur det går...). Sen handlar det ju lite om vad man tycker är roligt att shoppa. Om man inte gillar att köpa nya smycken tex så kan man ta med en massa hemifrån. Om man älskar att shoppa strumpor så behöver man kanske inte ha med sig hundra par.
Om det verkligen krisar med kilona så kan man nog plocka ur en massa foton till exempel - det går att framkalla här med! Om man vet att man ska bo i närheten av ett IKEA så behöver man kanske inte fylla hela väskan med choklad. Då mina shampoo- och balsamflaskor hemma i Sverige är jättestora så valde jag att bara ta med lite grann i mindre flaskor. Precis så att jag klarade mig de första dagarna. Sen hade jag tur att min värdfamilj gav mig shampoo och balsam i välkomstkorgen jag fick, men annars hade jag gått och köpt det här. Då man får ha med sig både ett handbagage och en dataväska så kan man stoppa i en massa grejer där också då det är väldigt sällan (aldrig?) som de väger handbagaget. Det är ju dock rätt jobbigt att gå och bära på tunga väskor, men om det krisar sig så...
Sen så säger vissa att det är smart att ha ett ombyte med kläder i handbagaget eftersom väskorna kan tappas bort. Jag var lite vågad och skippade det ;) Om man åker med SI så finns det ju tex ett shoppingcenter relativt nära hotellet och det är ju inget u-land man åker till så man kan få tag på det allra mesta där borta! Ett sista tips är att kolla upp hur mycket packning du får ha med flygbolaget du reser med - både till USA och inrikes. Med Delta tex. så måste man betala redan från första väskan.
Jag har 2 frågor som du jättegärna får svara på om du har tid, antingen på bloggen el. på mailen
* Får man handdukar på "hotellet" de första dagarna?...De tar ju en massa plats i väskan ;P
* Du skrev om bankkonto. Öppnade ni det så att din lön går in där då? Är det som i sverige, att du har bankomatkort till det som du kan ta ut /betala i affärer med och kan kolla på nätet hur mkt du har kvar?
Ha de toppen // Lina
Svar: Ja, det finns handdukar på hotellet som de byter ut varje dag. Kom dock ihåg att jag åker med SI, vet inte hur det är med de andra organisationerna.
Min lön kommer inte att gå in på kontot, utan jag kommer att få en check varje fredag som jag får gå och lösa in. Och ja, jag kommer att ha internetbank. Har hört om många au pairer som åkt på skulder till banken för att de har övertrasserat sitt konto, men jag har en spärr som gör så att det inte går. Ska in på banken när jag har fått mina kort så ska vi gå igenom allt lite bättre. Man kan bla. lägga in så att man får ett mess eller mail när man bara har en viss summa kvar på kontot.
Svar: När man kommer fram så kommer man till slut fram till ett ställe där alla taxichaufförer osv står och håller upp skyltar. Där ska representanten från Au pair in America stå, men när vi kom fram så var ingen där så vi satte oss ner och väntade. Efter en liten stund kom en kvinna och mötte upp oss och bockade av våra namn på en lista. De har alltså koll på vilka som ska komma och åka med vilken buss, så det är ingen risk att man blir bortglömd.
Ha det bra!
Svar: Inga problem! Till att börja med så hade jag 540 barntimmar. Vad det gäller familjer så fick jag totalt 10 matchningar på runt två veckor. Familjen som jag matchade med var min tredje familj. Vi bestämde oss ganska snabbt för att matcha efter det att vi hade pratat. De var dock väldigt upptagna den veckan och hade inte tid att slutföra matchningen före helgen så jag stod kvar i systemet ett tag och fick då fler matchningar. Dessa tackade jag nej till direkt eftersom jag ja, redan hade matchat. Dock så var det ingen som jag kände ens var i närheten så bra som familjen jag hade matchat med. Här kan du för övrigt läsa om mina matchningar.
Jag pratade bara med familjen som jag matchade med. Eller ja en till familj ringde, men sa direkt att jag redan hade matchat. Jag tror inte att man ska vara rädd för att välja tex den första familjen. Är det rätt känsla så är det. När jag hade läst min familjs brev så kände jag direkt att "dit vill jag" och det intrycket förstärktes efter att jag hade pratat med dem. Trots att jag hade en jättebra känsla så bad jag ändå om ett par dagar att fundera eftersom det ändå är ett väldigt stort beslut.
Svar: Generellt sett så försöker jag alltid köpa personliga presenter eftersom det är så mycket roligare och jag hatar att ge något "bara för att". Dock så är det ju jättesvårt att hitta något personligt till någon som man knappt känner, därför har jag nu valt att köpa saker som har med Sverige att göra helt enkelt. Pojkarna ska få varsin Sverige-tröja, en polisbil och ett älggossedjur. Föräldrarna ska få varsin mugg och boken The year in Sweden.
Kommer inte ihåg exakt vad jag köpte till min förra värdfamilj, men vet att jag köpte en bok om Sverige, en kokbok, golfbollar med Sverigemotiv (värdpappan spelade) och att jag brände en cd-skiva med musik på engelska, men med svenska artister. Skivan brände jag till min jämnåriga värdsyster och hela familjen fick dela på böckerna. Hade även en värdsyster som var 9 år, men kommer inte ihåg vad jag köpte till henne.
Kokboken var ganska misslyckad då min värdmamma en dag ville vara snäll och laga en rätt därifrån. Givetvis väljer hon då pyttipanna, vilket är en av få rätter som jag verkligen inte kan äta. Vart en plågsam måltid för jag ville inte säga att jag inte tyckte om det då hon stått och ansträngt sig för att jag skulle få svensk mat. Det jag tyckte om boken var att den var ganska gammaldags och innehöll inte så många rätter som man faktiskt äter i Sverige. Om jag skulle ge några recept skulle jag nog skriva ihop en egen liten bok.
Sen tycker jag att om man har något som är unikt för stället man kommer ifrån så ska man absolut ta med det. Kalix har väl Kalixlöjromen, men det känns inte riktigt som ett alternativ. Något man även kan göra är att ta med sig några smågrejer så som nyckelringar som kan ge till folk som man träffar. Jag hade med mig en liten Sverige-älg kommer jag ihåg. Andra saker man kan ha med sig är nyckelringar och kylskåpsmagneter.
Sen tror jag inte att man ska ta allt för allvarligt på presenterna, förhoppningsvis tycker de om en i alla fall ;)
Svar: Ska jag vara ärlig så just nu lägger jag bara till de som mailar/kommenterar att de vill vara med. Är inte så som när jag gjorde bloggen och satt och letade runt efter nya.
Svar: Jag åkte med Explorica och valde Arkansas, California, North & South Carolina o Florida som jag även hamnade i. Dock ska man ha väldigt klart för sig att det som spelar allra störst roll är inte vilken stat man hamnar i, utan familjen, skolan osv! Man ska absolut inte tro att allt är underbart o lätt för att man bor i soliga Florida. Man ska vara medveten om att i Florida är det för det mesta väldigt stora skolor (vilket har både för o nackdelar).
Skulle jag själv välja stat idag skulle jag nog ha valt Indiana, Illinois, Michigan eller någon stat där i kring! Mest för att det skulle det ha varit kul att åka till en stat som man inte skulle besöka annars. När jag åker som au pair vill jag dock inte åka till de staterna eftersom man kommer troligtvis inte lära känna lika många amerikaner, utan en hel del tid kommer nog spenderas med andra au pairer o då kan det ju minst sagt vara en fördel att bo i ett område där det finns flera.
Nicklas, en kille som var i samma område som jag hade tex inte en lika bra upplevelse... Du kan ju läsa här om hur det gick för honom.
Misstolka mig inte, jag hade det underbart i Florida o träffade underbara människor och det var verkligen det bästa året i mitt liv. Ja, det är najs med alla nöjesparker och solen men tror att många inte inser vad det är som verkligen spelar roll! Så länge du själv är medveten om att det absolut viktigaste är familjen, skolan osv o du inte bara fokuserar på alla parker o stränder du ska besöka så rekommenderar jag ändå Florida!
Svar: Ja, definitivt. Visst var det en smula bittert när många av ens kompisar tog studenten och man själv hade ett år kvar, men det är absolut inte så att det får mig att ångra att jag åkte iväg. Dessutom så hamnade jag i en riktigt bra klass när jag kom hem.
Har en kompis som åkte efter ettan o sen började trean när hon kom hem men hon hade hon VÄLDIGT MYCKET extra arbete att göra. Sen ska man komma ihåg att det handlar bara om ett år av sitt liv, det spelar ingen roll i slutet ändå att man hamnat "ett år efter". Tro mig, om du åker kommer det garanterat att kännas som att allt stått stilla här hemma o att inget har hänt.
Kan säga att åka till USA ett år är det bästa jag någonsin har gjort (o kanske kommer göra, haha). Man lär sig så otroligt mycket o växer så mycket som person.
Svar: Har kontakt med min värdsyrror (den yngsta har tom skaffat facebook nu - när blev hon så gammal?), pratar i telefon lite då o då med 4 kompisar o sen skriver jag väl på facebook lite då o då med några fler. Jag har definitivt tänkt åka tillbaka till Florida och hälsa på när jag är tillbaka i USA.
Svar: Jag åkte efter nian och ångrar det inte på något sätt. Det handlar nog helt enkelt om hur mogen man känner sig, och jag kände att jag skulle klara av det och det gjorde jag! Så det varierar nog från person till person. Sen tycker jag att det är skönt att ha gjort bort gymnasiet "i ett" eller vad man ska säga, utan uppehåll, men kanske bara är jag som resonerar så.
Dock tycker jag inte att man ska känna någon större stress med att åka så fort som möjligt bara för att man har dåligt tålamod, utan man ska vänta tills man känner sig redo för att åka innebär att man kommer att sättas på prov ett flertal gånger.
Svar: Jag kan väl inte påstå att jag var något proffs innan jag åkte iväg, inte nu att jag var dålig heller men. Att oroa sig för språket tycker jag är hemskt onödigt för det löser sig alltid. Generellt sett är svenskar väldigt bra på engelska. Kommer till exempel ihåg en brasiliansk tjej i min utbytesstudentgrupp som knappt kunde ett ord när hon kom dit, men det löste sig för henne med.
Visst, man fattade inte allt direkt men så är det! Till exempel så började vi min engelskkurs med att läsa riktigt gammal engelska och det har jag jättesvårt att förstå. Samma sak var det ovant med till exempel alla termer i matten och fysiken, men det lööööööser sig!
Det man kan säga om engelskan i Florida är att den är ganska lätt att förstå, ingen krånglig sydstatsdialekt eller så.
1. Finns det risk för att längta hem? eller måste man typ ha varit borta från sin familj någon annan gång för att klara ett utbytesår?
Svar: Givetvis finns det en risk att längta hem. Jag kan garantera att nästan alla utbytesstudenter längtar hem någon gång, konstigt vore det väl annars? Jag hade egentligen bara en kväll som jag verkligen, verkligen längtade hem men det var aldrig så att jag var nära att åka hem på något sätt.
Jag tror inte att man måste ha varit ifrån sin familj för att klara av det, jag hade då inte varit det innan jag åkte iväg. Det handlar nog mest om att ställa in sig själv på att man kommer vara borta en lång tid.
2. Är värdfamiljerna schyssta? Och finns det andra utbytesstudenter i området? Man vill liksom inte vara helt ensam där.. :)
Svar: Är svenska familjer schyssta? Är en i princip omöjlig fråga att svara på eftersom alla familjer är olika och uppfattas nog olika beroende på vem som bedömer dem. De flesta värdfamiljer som jag träffade var trevliga, men tyvärr finns det familjer som kanske inte så lämpliga för att ta emot en utbytesstudent.
I vissa området kan det finnas hur många utbytesstudenter som helst, i vissa nästan inga. Dock blir man absolut inte ensam bara för att man inte har några utbytesstudenter i sitt området. Min utbytesstudentgrupp hade sina träffar i ett ställe som låg över en timme bort från där jag bodde, så jag träffade inte de andra utbytesstudenterna så ofta. Faktum är att jag träffade inte någon annan utbytesstudent efter januari.
Visst kan det vara skönt att prata med folk som är i samma situation som sig själv, men det finns ju både internet och telefon till det! Jag resonerade i alla fall så att när jag väl är i USA så vill jag lära känna så mycket amerikaner som möjligt.
Svar: Det är absolut inget att vara nervös inför. De ställer lite frågor om varför man vill åka osv och sen är en del på engelska. Min intervju kändes som ett rätt avslappnat samtal bara.
Svar: Absolut inte! Nästan alla som söker bli antagna och väl borta i USA så klarar man sig. Svenskar är mycket bra på engelska jämfört med andra nationaliteter.
Svar: Ja! Jag ångrar det inte för en sekund.
Svar: Nej, absolut inte. Visst, det kostar en hel del pengar att ta sig iväg men man behöver inte vara speciellt rik för att kunna åka. Min mamma betalade en ganska stor del och sen tog vi ut pengar från ett av mina sparkonton för att jag skulle kunna åka. Allt handlar om vad man väljer att lägga pengarna på.
Svar: Gick nog ganska mycket på magkänsla tror jag + att de hade ett gratis välkomstläger i New York. Sen så hade jag inte hört så mycket skit om dem jämfört med tex EF.
Svar: Vet inte om jag hade några direkta klagomål på explorius, allt flöt på väldigt bra måste jag säga. Fick dessutom en väldigt tidig placering (mars), vilket man inte direkt blev sur för.
Svar: Är väldigt svårt att säga. Dock så har man aldrig särskilt långt till kusten eftersom Florida är så pass smalt eller vad man ska säga. Dock finns det ingenting som säger att man har ett bättre år bara för att man bor vid kusten, otroligt mycket har att göra med vilken familj man bor i och skolan osv.
Hallå.
Jag följer din blogg och det är kul läsning! :)
Det är så att jag är i Rematch och kommer ev prata med en familj ifrån Seattle. Vad tycker du om staden och så? Skulle du rekommendera det? :)
Ha det kanon!
Jasmine
Svar: Vad roligt att du gillar min blogg :) Jag skulle absolut rekommendera Seattle. Känns som att nästan alla au pairer som är här gillar staden. Det finns verkligen hur många au pairer som helst så det är jättelätt att träffa nya vänner. Sen beror det ju också lite på vart i Seattle du bor. Det finns au pairer som tillhör Seattle-clustret som bor i Bellingham till exempel, vilket är närmare Canada än vad det är till Seattle. Annars skulle jag vilja säga att Seattle känns lite svenskt på något sätt och det är inte superstort som till exempel New York. Vidare skulle jag också vilja säga att Seattle är väldigt mångkulturellt plus att gaykulturen är väldigt stark här.
Vad komplicerat allt är :S
kram :)
Svar: Det är inte så komplicerat som det låter. Med vissa organisationer är det så ja, men med SI kan man ha flera matchningar samtidigt, vilket jag tycker är superbra.
hur lång tid tog det sen du skickade in din ansökan tills familjen kontaktade dej, hur kontaktade dom dej, skickade du in en ansökningsfilm?
jag har kollat på flera au pair bloggar och måste nog säga att din är den bästa för du beskriver mycket bättre i de andra bloggarna tror alla att man redan fattar men tack för en bra blogg =)
Svar: Tack så mycket! Jag tog med mig min laptop och ansluter till deras bredband. Jag har skrivit om hela ansökningsprocessen här i bloggen, så du kan läsa under kategorin "Au pair förberedelser", men förenklat såg det ut så här:
29/1 Klar med ansökan
29/1 Bokade tid för intervju
4/2 Intervju
11/2 Helt godkänd
13/2 Matchning #1
14/2 Matchning #2
19/2 Matchning #3 (min värdfamilj)
20/2 Matchning #4
22/2 Matchning #5
24/2 Matchning #6
26/2 Matchning #7, 8 & 9
28/2 Matchning #10
Åh, det här får mig att komma ihåg hur kul jag tyckte att matchningsprocessen var. För att svara på din fråga: Ja, jag hade en ansökningsfilm. Måste dock säga att det kändes väldigt stel så jag började faktiskt spela in en ny som jag skulle lägga upp, men min värdfamilj hörde av sig samma dag som jag började göra filmen så jag gjorde aldrig klart den.
Hej hej! har läst din blogg nu ända sen du åkte, den är jätte rolig att läsa!! :) tänkte bara fråga hur det är att ha hand om 2 killar och hur det är att ha barn som är 2½ och 6 år? Går dem i skolan eller dagis/pree-school eller så? (:
Svar: Tack så mycket! Karsten kommer att gå i skolan från ca åtta till tre varje dag och Anderson har preschool tre dagar i veckan och är då där nio till två. Dock finns det väl egentligen ingenting som säger att det är lika för alla barn i den åldern, men så är det för mina i alla fall.
När det gäller att ta hand om pojkar så måste jag säga att jag verkligen gillar det! Mina är dessutom riktigt pojkaktiga eller vad man ska säga då de älskar sport, bilar och tåg till exempel. Anderson ser verkligen upp till sin storebror och försöker göra allt för att vara som honom. De är definitivt bästa vänner och leker väldigt bra med varandra. Karsten har verkligen förståelse för att Anderson inte alltid kan göra allt pga att han är så liten. Senast i förrgår fick de jättemycket beröm av de som satt i bordet bredvid oss på restaurangen för att de är så söta mot varandra. Det här är ju dock mina värdbarn och inga värdbarn är likadana så för någon annan kan det vara det motsatta.
Det jag dock har tyckt är lite svårt är att de skiljer så pass mycket i ålder att det ibland kan vara svårt att hitta på saker som båda tycker om. Trots att Karsten älskar att leka med Anderson så vill han ibland spela fotboll och baseball efter riktiga regler till exempel, vilket Anderson inte klarar av. Det jag gjort är att vi har gjort den typen av grejer när Anderson tar sin nap. Dock så kommer jag, speciellt under skolåret, mest att ta hand om Anderson.
Svar: Hahaha, de är absolut inte lika religiösa! Ska jag vara ärlig så har jag inte märkt av något religiöst överhuvudtaget. Igår skämtade de om att jag skulle leda bordsbönen före middagen till exempel eftersom jag berättat om det. När jag sa att jag bett bordsbön på McDonalds började de bara skratta och trodde att jag skämtade, så nej de är definitivt inte lika religiösa. De går inte heller regelbundet i kyrkan.
Om jag trivs? Absolut! Jag gillade ju Florida väääldigt mycket, men än så länge så måste jag säga att jag gillar Seattle mer. Har ju dock inte sett så jättemycket, men det jag sett gillar jag. Man ska väl dock komma ihåg att livet här inte har börjat kännas som vardag än, vilket jag tror kommer ändra uppfattningen om saker och ting lite grann. Det är dock väldigt annorlunda här från i Florida (vilket jag tänkt skriva om senare någon gång) och jag är verkligen glad över att få se en annan del av USA också. Dock så kommer ju allt inte att vara nytt för evigt om man säger så. Familjen är jättebra och jag börjar komma in i hur allt funkar.
Härlig blogg du har.. Kul läsning! :)
Jag åker själv som au pair nu på måndag och tänkte kolla om du har lite tips på packningen? vet verkligen inte alls vad man skall prioritera osv.. :)
Jasmine
Svar: Alltså jag tycker att man ska försöka ta med så lite som det bara går. Mina väskor vägde tillsammans just över 20kg. Anledningen till varför jag tog med två väskor var för att jag visste att jag kommer behöva det när jag åker hem och jag hittade min ena resväska till ett jättebra pris (hade den andra sedan tidigare).
Vad det gäller mediciner osv så tycker jag inte att man behöver ha med särskilt mycket egentligen. Jag menar, huvudvärkstabletter går att få tag på här borta utan några som helst problem. Jag tog med mig några flaskor nässpray för jag hittade aldrig något bra när jag var här förra gången och jag är lite smått nässpraysberoende. Dock så lär det ju alldeles säkert finnas bara man leter lite.
Vad det gäller kläder och skor så ska man ju absolut inte ta med sig något som man inte använder i Sverige och tänka "men den här kan jag börja använda i USA" - kommer helt enkelt inte att hända. Jag har med mig ganska mycket "baskläder" och planerar på att köpa mycket nytt här. När jag var borta förra gången så hade jag med mig ett plagg hem av allt jag tog med mig från Sverige (undantag strumpor o underkläder osv) och då lämnade jag också kvar väldigt mycket kläder som jag köpt i USA. Den här gången ska jag dock försöka tänka lite mer på kvalitén när jag handlar (får väl se hur det går...). Sen handlar det ju lite om vad man tycker är roligt att shoppa. Om man inte gillar att köpa nya smycken tex så kan man ta med en massa hemifrån. Om man älskar att shoppa strumpor så behöver man kanske inte ha med sig hundra par.
Om det verkligen krisar med kilona så kan man nog plocka ur en massa foton till exempel - det går att framkalla här med! Om man vet att man ska bo i närheten av ett IKEA så behöver man kanske inte fylla hela väskan med choklad. Då mina shampoo- och balsamflaskor hemma i Sverige är jättestora så valde jag att bara ta med lite grann i mindre flaskor. Precis så att jag klarade mig de första dagarna. Sen hade jag tur att min värdfamilj gav mig shampoo och balsam i välkomstkorgen jag fick, men annars hade jag gått och köpt det här. Då man får ha med sig både ett handbagage och en dataväska så kan man stoppa i en massa grejer där också då det är väldigt sällan (aldrig?) som de väger handbagaget. Det är ju dock rätt jobbigt att gå och bära på tunga väskor, men om det krisar sig så...
Sen så säger vissa att det är smart att ha ett ombyte med kläder i handbagaget eftersom väskorna kan tappas bort. Jag var lite vågad och skippade det ;) Om man åker med SI så finns det ju tex ett shoppingcenter relativt nära hotellet och det är ju inget u-land man åker till så man kan få tag på det allra mesta där borta! Ett sista tips är att kolla upp hur mycket packning du får ha med flygbolaget du reser med - både till USA och inrikes. Med Delta tex. så måste man betala redan från första väskan.
Hej Sofie! kul att läsa bloggen när du är framme :) låter toppen ju med ALLT!
Jag har 2 frågor som du jättegärna får svara på om du har tid, antingen på bloggen el. på mailen
* Får man handdukar på "hotellet" de första dagarna?...De tar ju en massa plats i väskan ;P
* Du skrev om bankkonto. Öppnade ni det så att din lön går in där då? Är det som i sverige, att du har bankomatkort till det som du kan ta ut /betala i affärer med och kan kolla på nätet hur mkt du har kvar?
Ha de toppen // Lina
Svar: Ja, det finns handdukar på hotellet som de byter ut varje dag. Kom dock ihåg att jag åker med SI, vet inte hur det är med de andra organisationerna.
Min lön kommer inte att gå in på kontot, utan jag kommer att få en check varje fredag som jag får gå och lösa in. Och ja, jag kommer att ha internetbank. Har hört om många au pairer som åkt på skulder till banken för att de har övertrasserat sitt konto, men jag har en spärr som gör så att det inte går. Ska in på banken när jag har fått mina kort så ska vi gå igenom allt lite bättre. Man kan bla. lägga in så att man får ett mess eller mail när man bara har en viss summa kvar på kontot.
Hej! Hur hittade ni från flyget till hon som hämtade upp er? Hade hon/han ngn skylt med typ APIA på? TAck i förskott
Svar: När man kommer fram så kommer man till slut fram till ett ställe där alla taxichaufförer osv står och håller upp skyltar. Där ska representanten från Au pair in America stå, men när vi kom fram så var ingen där så vi satte oss ner och väntade. Efter en liten stund kom en kvinna och mötte upp oss och bockade av våra namn på en lista. De har alltså koll på vilka som ska komma och åka med vilken buss, så det är ingen risk att man blir bortglömd.
Hej hej, har följt din blogg i några dagar nu. Väntar på att hitta en familj så att jag också kan åka iväg till USA, men än så länge hör ingen av sig :/ Jag undrar om det finns någon möjlighet om du kan svara på hur många barntimmar du hade? Hur lång tid tog det innan du hittade din familj och hur många andra pratade du med innan det?? Hoppas detta inte tar alltför mycket tid att läsa igenom, hade varit jättebra om du kunde svara.
Ha det bra!
Svar: Inga problem! Till att börja med så hade jag 540 barntimmar. Vad det gäller familjer så fick jag totalt 10 matchningar på runt två veckor. Familjen som jag matchade med var min tredje familj. Vi bestämde oss ganska snabbt för att matcha efter det att vi hade pratat. De var dock väldigt upptagna den veckan och hade inte tid att slutföra matchningen före helgen så jag stod kvar i systemet ett tag och fick då fler matchningar. Dessa tackade jag nej till direkt eftersom jag ja, redan hade matchat. Dock så var det ingen som jag kände ens var i närheten så bra som familjen jag hade matchat med. Här kan du för övrigt läsa om mina matchningar.
Jag pratade bara med familjen som jag matchade med. Eller ja en till familj ringde, men sa direkt att jag redan hade matchat. Jag tror inte att man ska vara rädd för att välja tex den första familjen. Är det rätt känsla så är det. När jag hade läst min familjs brev så kände jag direkt att "dit vill jag" och det intrycket förstärktes efter att jag hade pratat med dem. Trots att jag hade en jättebra känsla så bad jag ändå om ett par dagar att fundera eftersom det ändå är ett väldigt stort beslut.
Hej, har du något bra tips på vad man kan köpa för presenter till sin värdfamiljen? :)
Svar: Generellt sett så försöker jag alltid köpa personliga presenter eftersom det är så mycket roligare och jag hatar att ge något "bara för att". Dock så är det ju jättesvårt att hitta något personligt till någon som man knappt känner, därför har jag nu valt att köpa saker som har med Sverige att göra helt enkelt. Pojkarna ska få varsin Sverige-tröja, en polisbil och ett älggossedjur. Föräldrarna ska få varsin mugg och boken The year in Sweden.
Kommer inte ihåg exakt vad jag köpte till min förra värdfamilj, men vet att jag köpte en bok om Sverige, en kokbok, golfbollar med Sverigemotiv (värdpappan spelade) och att jag brände en cd-skiva med musik på engelska, men med svenska artister. Skivan brände jag till min jämnåriga värdsyster och hela familjen fick dela på böckerna. Hade även en värdsyster som var 9 år, men kommer inte ihåg vad jag köpte till henne.
Kokboken var ganska misslyckad då min värdmamma en dag ville vara snäll och laga en rätt därifrån. Givetvis väljer hon då pyttipanna, vilket är en av få rätter som jag verkligen inte kan äta. Vart en plågsam måltid för jag ville inte säga att jag inte tyckte om det då hon stått och ansträngt sig för att jag skulle få svensk mat. Det jag tyckte om boken var att den var ganska gammaldags och innehöll inte så många rätter som man faktiskt äter i Sverige. Om jag skulle ge några recept skulle jag nog skriva ihop en egen liten bok.
Sen tycker jag att om man har något som är unikt för stället man kommer ifrån så ska man absolut ta med det. Kalix har väl Kalixlöjromen, men det känns inte riktigt som ett alternativ. Något man även kan göra är att ta med sig några smågrejer så som nyckelringar som kan ge till folk som man träffar. Jag hade med mig en liten Sverige-älg kommer jag ihåg. Andra saker man kan ha med sig är nyckelringar och kylskåpsmagneter.
Sen tror jag inte att man ska ta allt för allvarligt på presenterna, förhoppningsvis tycker de om en i alla fall ;)
hej, jag undrar hur ofta du uppdaterar länkarna till blivande/ de som redan är utbytesstudenter/ au pairer? :)
Svar: Ska jag vara ärlig så just nu lägger jag bara till de som mailar/kommenterar att de vill vara med. Är inte så som när jag gjorde bloggen och satt och letade runt efter nya.
Hej! På vilket av altern. betalde du in avgiften på?.. Jag har inte rikigt koll på den biten känner jag :)
Svar: Antar att du menar hur jag betalade min avgift och svaret är att jag gjorde det med mitt visa-kort. Man gör precis som när man köper något på internet. Man kan dock göra det på andra sätt också (med SI i alla fall). Man kan betala med check (dock känner jag vem fan använder checkar förutom amerikaner?) eller göra en vanlig överföring. Dock så är det absolut lättast att göra som jag gjorde.
Tja !
Funderar på år 10/11 dra till usa i ett år och plugga, precis som du. Skulle bara kolla vilken organisation du åkte med eftersom du fått en sån bra placering. :)
mvh. Lucas
Svar: Jag åkte med Explorica och valde Arkansas, California, North & South Carolina o Florida som jag även hamnade i. Dock ska man ha väldigt klart för sig att det som spelar allra störst roll är inte vilken stat man hamnar i, utan familjen, skolan osv! Man ska absolut inte tro att allt är underbart o lätt för att man bor i soliga Florida. Man ska vara medveten om att i Florida är det för det mesta väldigt stora skolor (vilket har både för o nackdelar).
Skulle jag själv välja stat idag skulle jag nog ha valt Indiana, Illinois, Michigan eller någon stat där i kring! Mest för att det skulle det ha varit kul att åka till en stat som man inte skulle besöka annars. När jag åker som au pair vill jag dock inte åka till de staterna eftersom man kommer troligtvis inte lära känna lika många amerikaner, utan en hel del tid kommer nog spenderas med andra au pairer o då kan det ju minst sagt vara en fördel att bo i ett område där det finns flera.
Nicklas, en kille som var i samma område som jag hade tex inte en lika bra upplevelse... Du kan ju läsa här om hur det gick för honom.
Misstolka mig inte, jag hade det underbart i Florida o träffade underbara människor och det var verkligen det bästa året i mitt liv. Ja, det är najs med alla nöjesparker och solen men tror att många inte inser vad det är som verkligen spelar roll! Så länge du själv är medveten om att det absolut viktigaste är familjen, skolan osv o du inte bara fokuserar på alla parker o stränder du ska besöka så rekommenderar jag ändå Florida!
Var det värt att "gå om" gymnasiet och allt?
Svar: Ja, definitivt. Visst var det en smula bittert när många av ens kompisar tog studenten och man själv hade ett år kvar, men det är absolut inte så att det får mig att ångra att jag åkte iväg. Dessutom så hamnade jag i en riktigt bra klass när jag kom hem.
Har en kompis som åkte efter ettan o sen började trean när hon kom hem men hon hade hon VÄLDIGT MYCKET extra arbete att göra. Sen ska man komma ihåg att det handlar bara om ett år av sitt liv, det spelar ingen roll i slutet ändå att man hamnat "ett år efter". Tro mig, om du åker kommer det garanterat att kännas som att allt stått stilla här hemma o att inget har hänt.
Kan säga att åka till USA ett år är det bästa jag någonsin har gjort (o kanske kommer göra, haha). Man lär sig så otroligt mycket o växer så mycket som person.
Har du fortfarande bra kontakt med många i Florida eller? Tillbaka till USA-FL ?
Svar: Har kontakt med min värdsyrror (den yngsta har tom skaffat facebook nu - när blev hon så gammal?), pratar i telefon lite då o då med 4 kompisar o sen skriver jag väl på facebook lite då o då med några fler. Jag har definitivt tänkt åka tillbaka till Florida och hälsa på när jag är tillbaka i USA.
Jag undrar om du åkte efter 9:an eller mellan 1:an och 2:an i gymnasiet? Och tyckte du då att det var bra att åka just då? Jag vill själv åka som utbytesstudent, men har lite beslutsångest om jag ska
åka efter 9:an eller 1:an. Jag har lite dåligt tålamod så efter 9:an vore ju
bäst ;) haha, men jag har hört många som är så negativa mot det, så vad
tyckte du?
Svar: Jag åkte efter nian och ångrar det inte på något sätt. Det handlar nog helt enkelt om hur mogen man känner sig, och jag kände att jag skulle klara av det och det gjorde jag! Så det varierar nog från person till person. Sen tycker jag att det är skönt att ha gjort bort gymnasiet "i ett" eller vad man ska säga, utan uppehåll, men kanske bara är jag som resonerar så.
Dock tycker jag inte att man ska känna någon större stress med att åka så fort som möjligt bara för att man har dåligt tålamod, utan man ska vänta tills man känner sig redo för att åka innebär att man kommer att sättas på prov ett flertal gånger.
Jag är intresserad av att åka till Usa och just Florida faktiskt, men jag är osäker på om jag kommer klara engelskan, Måste man va bra på engelska för att förstå vad dom menar och de dom säger på lektionerna?
Svar: Jag kan väl inte påstå att jag var något proffs innan jag åkte iväg, inte nu att jag var dålig heller men. Att oroa sig för språket tycker jag är hemskt onödigt för det löser sig alltid. Generellt sett är svenskar väldigt bra på engelska. Kommer till exempel ihåg en brasiliansk tjej i min utbytesstudentgrupp som knappt kunde ett ord när hon kom dit, men det löste sig för henne med.
Visst, man fattade inte allt direkt men så är det! Till exempel så började vi min engelskkurs med att läsa riktigt gammal engelska och det har jag jättesvårt att förstå. Samma sak var det ovant med till exempel alla termer i matten och fysiken, men det lööööööser sig!
Det man kan säga om engelskan i Florida är att den är ganska lätt att förstå, ingen krånglig sydstatsdialekt eller så.
Hejsan! Jag såg i Explorica's forum att du har varit i USA. Jag har länge velat åka dit som utbytesstudent men jag går bara i 9:an nu och jag tänkte åka efter jag gått klart 2:an i gymnasiet. Jag har lite frågor som jag undrar över ;)
1. Finns det risk för att längta hem? eller måste man typ ha varit borta från sin familj någon annan gång för att klara ett utbytesår?
Svar: Givetvis finns det en risk att längta hem. Jag kan garantera att nästan alla utbytesstudenter längtar hem någon gång, konstigt vore det väl annars? Jag hade egentligen bara en kväll som jag verkligen, verkligen längtade hem men det var aldrig så att jag var nära att åka hem på något sätt.
Jag tror inte att man måste ha varit ifrån sin familj för att klara av det, jag hade då inte varit det innan jag åkte iväg. Det handlar nog mest om att ställa in sig själv på att man kommer vara borta en lång tid.
2. Är värdfamiljerna schyssta? Och finns det andra utbytesstudenter i området? Man vill liksom inte vara helt ensam där.. :)
Svar: Är svenska familjer schyssta? Är en i princip omöjlig fråga att svara på eftersom alla familjer är olika och uppfattas nog olika beroende på vem som bedömer dem. De flesta värdfamiljer som jag träffade var trevliga, men tyvärr finns det familjer som kanske inte så lämpliga för att ta emot en utbytesstudent.
I vissa området kan det finnas hur många utbytesstudenter som helst, i vissa nästan inga. Dock blir man absolut inte ensam bara för att man inte har några utbytesstudenter i sitt området. Min utbytesstudentgrupp hade sina träffar i ett ställe som låg över en timme bort från där jag bodde, så jag träffade inte de andra utbytesstudenterna så ofta. Faktum är att jag träffade inte någon annan utbytesstudent efter januari.
Visst kan det vara skönt att prata med folk som är i samma situation som sig själv, men det finns ju både internet och telefon till det! Jag resonerade i alla fall så att när jag väl är i USA så vill jag lära känna så mycket amerikaner som möjligt.
3. Hur var intervjun? Pirrigt? Jag kommer attt dö på den.. (helt säkert)
Svar: Det är absolut inget att vara nervös inför. De ställer lite frågor om varför man vill åka osv och sen är en del på engelska. Min intervju kändes som ett rätt avslappnat samtal bara.
4. Måste man vara ett proffs på engelska för att ens ha en chans?
Svar: Absolut inte! Nästan alla som söker bli antagna och väl borta i USA så klarar man sig. Svenskar är mycket bra på engelska jämfört med andra nationaliteter.
5. Är det värt att åka?
Svar: Ja! Jag ångrar det inte för en sekund.
6. Måste ens föräldrar vara snorrika för att man ska komma iväg?
Svar: Nej, absolut inte. Visst, det kostar en hel del pengar att ta sig iväg men man behöver inte vara speciellt rik för att kunna åka. Min mamma betalade en ganska stor del och sen tog vi ut pengar från ett av mina sparkonton för att jag skulle kunna åka. Allt handlar om vad man väljer att lägga pengarna på.
Varför valde du explorius?
Svar: Gick nog ganska mycket på magkänsla tror jag + att de hade ett gratis välkomstläger i New York. Sen så hade jag inte hört så mycket skit om dem jämfört med tex EF.
Vad har varit bra/mindre bra med explorius?
Svar: Vet inte om jag hade några direkta klagomål på explorius, allt flöt på väldigt bra måste jag säga. Fick dessutom en väldigt tidig placering (mars), vilket man inte direkt blev sur för.
Har funderat på att söka Florida, tror du chansen är stor att man kommer till kusten eller kan man lika gärna hamna på någon farm typ, inåt landet?
Svar: Är väldigt svårt att säga. Dock så har man aldrig särskilt långt till kusten eftersom Florida är så pass smalt eller vad man ska säga. Dock finns det ingenting som säger att man har ett bättre år bara för att man bor vid kusten, otroligt mycket har att göra med vilken familj man bor i och skolan osv.
Jag följer din blogg och det är kul läsning! :)
Det är så att jag är i Rematch och kommer ev prata med en familj ifrån Seattle. Vad tycker du om staden och så? Skulle du rekommendera det? :)
Ha det kanon!
Jasmine
Svar: Vad roligt att du gillar min blogg :) Jag skulle absolut rekommendera Seattle. Känns som att nästan alla au pairer som är här gillar staden. Det finns verkligen hur många au pairer som helst så det är jättelätt att träffa nya vänner. Sen beror det ju också lite på vart i Seattle du bor. Det finns au pairer som tillhör Seattle-clustret som bor i Bellingham till exempel, vilket är närmare Canada än vad det är till Seattle. Annars skulle jag vilja säga att Seattle känns lite svenskt på något sätt och det är inte superstort som till exempel New York. Vidare skulle jag också vilja säga att Seattle är väldigt mångkulturellt plus att gaykulturen är väldigt stark här.
Vad komplicerat allt är :S
kram :)
Svar: Det är inte så komplicerat som det låter. Med vissa organisationer är det så ja, men med SI kan man ha flera matchningar samtidigt, vilket jag tycker är superbra.
hur lång tid tog det sen du skickade in din ansökan tills familjen kontaktade dej, hur kontaktade dom dej, skickade du in en ansökningsfilm?
jag har kollat på flera au pair bloggar och måste nog säga att din är den bästa för du beskriver mycket bättre i de andra bloggarna tror alla att man redan fattar men tack för en bra blogg =)
Svar: Tack så mycket! Jag tog med mig min laptop och ansluter till deras bredband. Jag har skrivit om hela ansökningsprocessen här i bloggen, så du kan läsa under kategorin "Au pair förberedelser", men förenklat såg det ut så här:
29/1 Klar med ansökan
29/1 Bokade tid för intervju
4/2 Intervju
11/2 Helt godkänd
13/2 Matchning #1
14/2 Matchning #2
19/2 Matchning #3 (min värdfamilj)
20/2 Matchning #4
22/2 Matchning #5
24/2 Matchning #6
26/2 Matchning #7, 8 & 9
28/2 Matchning #10
Åh, det här får mig att komma ihåg hur kul jag tyckte att matchningsprocessen var. För att svara på din fråga: Ja, jag hade en ansökningsfilm. Måste dock säga att det kändes väldigt stel så jag började faktiskt spela in en ny som jag skulle lägga upp, men min värdfamilj hörde av sig samma dag som jag började göra filmen så jag gjorde aldrig klart den.
Hej hej! har läst din blogg nu ända sen du åkte, den är jätte rolig att läsa!! :) tänkte bara fråga hur det är att ha hand om 2 killar och hur det är att ha barn som är 2½ och 6 år? Går dem i skolan eller dagis/pree-school eller så? (:
Svar: Tack så mycket! Karsten kommer att gå i skolan från ca åtta till tre varje dag och Anderson har preschool tre dagar i veckan och är då där nio till två. Dock finns det väl egentligen ingenting som säger att det är lika för alla barn i den åldern, men så är det för mina i alla fall.
När det gäller att ta hand om pojkar så måste jag säga att jag verkligen gillar det! Mina är dessutom riktigt pojkaktiga eller vad man ska säga då de älskar sport, bilar och tåg till exempel. Anderson ser verkligen upp till sin storebror och försöker göra allt för att vara som honom. De är definitivt bästa vänner och leker väldigt bra med varandra. Karsten har verkligen förståelse för att Anderson inte alltid kan göra allt pga att han är så liten. Senast i förrgår fick de jättemycket beröm av de som satt i bordet bredvid oss på restaurangen för att de är så söta mot varandra. Det här är ju dock mina värdbarn och inga värdbarn är likadana så för någon annan kan det vara det motsatta.
Det jag dock har tyckt är lite svårt är att de skiljer så pass mycket i ålder att det ibland kan vara svårt att hitta på saker som båda tycker om. Trots att Karsten älskar att leka med Anderson så vill han ibland spela fotboll och baseball efter riktiga regler till exempel, vilket Anderson inte klarar av. Det jag gjort är att vi har gjort den typen av grejer när Anderson tar sin nap. Dock så kommer jag, speciellt under skolåret, mest att ta hand om Anderson.
Svar: Hahaha, de är absolut inte lika religiösa! Ska jag vara ärlig så har jag inte märkt av något religiöst överhuvudtaget. Igår skämtade de om att jag skulle leda bordsbönen före middagen till exempel eftersom jag berättat om det. När jag sa att jag bett bordsbön på McDonalds började de bara skratta och trodde att jag skämtade, så nej de är definitivt inte lika religiösa. De går inte heller regelbundet i kyrkan.
Om jag trivs? Absolut! Jag gillade ju Florida väääldigt mycket, men än så länge så måste jag säga att jag gillar Seattle mer. Har ju dock inte sett så jättemycket, men det jag sett gillar jag. Man ska väl dock komma ihåg att livet här inte har börjat kännas som vardag än, vilket jag tror kommer ändra uppfattningen om saker och ting lite grann. Det är dock väldigt annorlunda här från i Florida (vilket jag tänkt skriva om senare någon gång) och jag är verkligen glad över att få se en annan del av USA också. Dock så kommer ju allt inte att vara nytt för evigt om man säger så. Familjen är jättebra och jag börjar komma in i hur allt funkar.
Härlig blogg du har.. Kul läsning! :)
Jag åker själv som au pair nu på måndag och tänkte kolla om du har lite tips på packningen? vet verkligen inte alls vad man skall prioritera osv.. :)
Jasmine
Svar: Alltså jag tycker att man ska försöka ta med så lite som det bara går. Mina väskor vägde tillsammans just över 20kg. Anledningen till varför jag tog med två väskor var för att jag visste att jag kommer behöva det när jag åker hem och jag hittade min ena resväska till ett jättebra pris (hade den andra sedan tidigare).
Vad det gäller mediciner osv så tycker jag inte att man behöver ha med särskilt mycket egentligen. Jag menar, huvudvärkstabletter går att få tag på här borta utan några som helst problem. Jag tog med mig några flaskor nässpray för jag hittade aldrig något bra när jag var här förra gången och jag är lite smått nässpraysberoende. Dock så lär det ju alldeles säkert finnas bara man leter lite.
Vad det gäller kläder och skor så ska man ju absolut inte ta med sig något som man inte använder i Sverige och tänka "men den här kan jag börja använda i USA" - kommer helt enkelt inte att hända. Jag har med mig ganska mycket "baskläder" och planerar på att köpa mycket nytt här. När jag var borta förra gången så hade jag med mig ett plagg hem av allt jag tog med mig från Sverige (undantag strumpor o underkläder osv) och då lämnade jag också kvar väldigt mycket kläder som jag köpt i USA. Den här gången ska jag dock försöka tänka lite mer på kvalitén när jag handlar (får väl se hur det går...). Sen handlar det ju lite om vad man tycker är roligt att shoppa. Om man inte gillar att köpa nya smycken tex så kan man ta med en massa hemifrån. Om man älskar att shoppa strumpor så behöver man kanske inte ha med sig hundra par.
Om det verkligen krisar med kilona så kan man nog plocka ur en massa foton till exempel - det går att framkalla här med! Om man vet att man ska bo i närheten av ett IKEA så behöver man kanske inte fylla hela väskan med choklad. Då mina shampoo- och balsamflaskor hemma i Sverige är jättestora så valde jag att bara ta med lite grann i mindre flaskor. Precis så att jag klarade mig de första dagarna. Sen hade jag tur att min värdfamilj gav mig shampoo och balsam i välkomstkorgen jag fick, men annars hade jag gått och köpt det här. Då man får ha med sig både ett handbagage och en dataväska så kan man stoppa i en massa grejer där också då det är väldigt sällan (aldrig?) som de väger handbagaget. Det är ju dock rätt jobbigt att gå och bära på tunga väskor, men om det krisar sig så...
Sen så säger vissa att det är smart att ha ett ombyte med kläder i handbagaget eftersom väskorna kan tappas bort. Jag var lite vågad och skippade det ;) Om man åker med SI så finns det ju tex ett shoppingcenter relativt nära hotellet och det är ju inget u-land man åker till så man kan få tag på det allra mesta där borta! Ett sista tips är att kolla upp hur mycket packning du får ha med flygbolaget du reser med - både till USA och inrikes. Med Delta tex. så måste man betala redan från första väskan.
Jag har 2 frågor som du jättegärna får svara på om du har tid, antingen på bloggen el. på mailen
* Får man handdukar på "hotellet" de första dagarna?...De tar ju en massa plats i väskan ;P
* Du skrev om bankkonto. Öppnade ni det så att din lön går in där då? Är det som i sverige, att du har bankomatkort till det som du kan ta ut /betala i affärer med och kan kolla på nätet hur mkt du har kvar?
Ha de toppen // Lina
Svar: Ja, det finns handdukar på hotellet som de byter ut varje dag. Kom dock ihåg att jag åker med SI, vet inte hur det är med de andra organisationerna.
Min lön kommer inte att gå in på kontot, utan jag kommer att få en check varje fredag som jag får gå och lösa in. Och ja, jag kommer att ha internetbank. Har hört om många au pairer som åkt på skulder till banken för att de har övertrasserat sitt konto, men jag har en spärr som gör så att det inte går. Ska in på banken när jag har fått mina kort så ska vi gå igenom allt lite bättre. Man kan bla. lägga in så att man får ett mess eller mail när man bara har en viss summa kvar på kontot.
Svar: När man kommer fram så kommer man till slut fram till ett ställe där alla taxichaufförer osv står och håller upp skyltar. Där ska representanten från Au pair in America stå, men när vi kom fram så var ingen där så vi satte oss ner och väntade. Efter en liten stund kom en kvinna och mötte upp oss och bockade av våra namn på en lista. De har alltså koll på vilka som ska komma och åka med vilken buss, så det är ingen risk att man blir bortglömd.
Ha det bra!
Svar: Inga problem! Till att börja med så hade jag 540 barntimmar. Vad det gäller familjer så fick jag totalt 10 matchningar på runt två veckor. Familjen som jag matchade med var min tredje familj. Vi bestämde oss ganska snabbt för att matcha efter det att vi hade pratat. De var dock väldigt upptagna den veckan och hade inte tid att slutföra matchningen före helgen så jag stod kvar i systemet ett tag och fick då fler matchningar. Dessa tackade jag nej till direkt eftersom jag ja, redan hade matchat. Dock så var det ingen som jag kände ens var i närheten så bra som familjen jag hade matchat med. Här kan du för övrigt läsa om mina matchningar.
Jag pratade bara med familjen som jag matchade med. Eller ja en till familj ringde, men sa direkt att jag redan hade matchat. Jag tror inte att man ska vara rädd för att välja tex den första familjen. Är det rätt känsla så är det. När jag hade läst min familjs brev så kände jag direkt att "dit vill jag" och det intrycket förstärktes efter att jag hade pratat med dem. Trots att jag hade en jättebra känsla så bad jag ändå om ett par dagar att fundera eftersom det ändå är ett väldigt stort beslut.
Svar: Generellt sett så försöker jag alltid köpa personliga presenter eftersom det är så mycket roligare och jag hatar att ge något "bara för att". Dock så är det ju jättesvårt att hitta något personligt till någon som man knappt känner, därför har jag nu valt att köpa saker som har med Sverige att göra helt enkelt. Pojkarna ska få varsin Sverige-tröja, en polisbil och ett älggossedjur. Föräldrarna ska få varsin mugg och boken The year in Sweden.
Kommer inte ihåg exakt vad jag köpte till min förra värdfamilj, men vet att jag köpte en bok om Sverige, en kokbok, golfbollar med Sverigemotiv (värdpappan spelade) och att jag brände en cd-skiva med musik på engelska, men med svenska artister. Skivan brände jag till min jämnåriga värdsyster och hela familjen fick dela på böckerna. Hade även en värdsyster som var 9 år, men kommer inte ihåg vad jag köpte till henne.
Kokboken var ganska misslyckad då min värdmamma en dag ville vara snäll och laga en rätt därifrån. Givetvis väljer hon då pyttipanna, vilket är en av få rätter som jag verkligen inte kan äta. Vart en plågsam måltid för jag ville inte säga att jag inte tyckte om det då hon stått och ansträngt sig för att jag skulle få svensk mat. Det jag tyckte om boken var att den var ganska gammaldags och innehöll inte så många rätter som man faktiskt äter i Sverige. Om jag skulle ge några recept skulle jag nog skriva ihop en egen liten bok.
Sen tycker jag att om man har något som är unikt för stället man kommer ifrån så ska man absolut ta med det. Kalix har väl Kalixlöjromen, men det känns inte riktigt som ett alternativ. Något man även kan göra är att ta med sig några smågrejer så som nyckelringar som kan ge till folk som man träffar. Jag hade med mig en liten Sverige-älg kommer jag ihåg. Andra saker man kan ha med sig är nyckelringar och kylskåpsmagneter.
Sen tror jag inte att man ska ta allt för allvarligt på presenterna, förhoppningsvis tycker de om en i alla fall ;)
Svar: Ska jag vara ärlig så just nu lägger jag bara till de som mailar/kommenterar att de vill vara med. Är inte så som när jag gjorde bloggen och satt och letade runt efter nya.
Svar: Jag åkte med Explorica och valde Arkansas, California, North & South Carolina o Florida som jag även hamnade i. Dock ska man ha väldigt klart för sig att det som spelar allra störst roll är inte vilken stat man hamnar i, utan familjen, skolan osv! Man ska absolut inte tro att allt är underbart o lätt för att man bor i soliga Florida. Man ska vara medveten om att i Florida är det för det mesta väldigt stora skolor (vilket har både för o nackdelar).
Skulle jag själv välja stat idag skulle jag nog ha valt Indiana, Illinois, Michigan eller någon stat där i kring! Mest för att det skulle det ha varit kul att åka till en stat som man inte skulle besöka annars. När jag åker som au pair vill jag dock inte åka till de staterna eftersom man kommer troligtvis inte lära känna lika många amerikaner, utan en hel del tid kommer nog spenderas med andra au pairer o då kan det ju minst sagt vara en fördel att bo i ett område där det finns flera.
Nicklas, en kille som var i samma område som jag hade tex inte en lika bra upplevelse... Du kan ju läsa här om hur det gick för honom.
Misstolka mig inte, jag hade det underbart i Florida o träffade underbara människor och det var verkligen det bästa året i mitt liv. Ja, det är najs med alla nöjesparker och solen men tror att många inte inser vad det är som verkligen spelar roll! Så länge du själv är medveten om att det absolut viktigaste är familjen, skolan osv o du inte bara fokuserar på alla parker o stränder du ska besöka så rekommenderar jag ändå Florida!
Svar: Ja, definitivt. Visst var det en smula bittert när många av ens kompisar tog studenten och man själv hade ett år kvar, men det är absolut inte så att det får mig att ångra att jag åkte iväg. Dessutom så hamnade jag i en riktigt bra klass när jag kom hem.
Har en kompis som åkte efter ettan o sen började trean när hon kom hem men hon hade hon VÄLDIGT MYCKET extra arbete att göra. Sen ska man komma ihåg att det handlar bara om ett år av sitt liv, det spelar ingen roll i slutet ändå att man hamnat "ett år efter". Tro mig, om du åker kommer det garanterat att kännas som att allt stått stilla här hemma o att inget har hänt.
Kan säga att åka till USA ett år är det bästa jag någonsin har gjort (o kanske kommer göra, haha). Man lär sig så otroligt mycket o växer så mycket som person.
Svar: Har kontakt med min värdsyrror (den yngsta har tom skaffat facebook nu - när blev hon så gammal?), pratar i telefon lite då o då med 4 kompisar o sen skriver jag väl på facebook lite då o då med några fler. Jag har definitivt tänkt åka tillbaka till Florida och hälsa på när jag är tillbaka i USA.
Svar: Jag åkte efter nian och ångrar det inte på något sätt. Det handlar nog helt enkelt om hur mogen man känner sig, och jag kände att jag skulle klara av det och det gjorde jag! Så det varierar nog från person till person. Sen tycker jag att det är skönt att ha gjort bort gymnasiet "i ett" eller vad man ska säga, utan uppehåll, men kanske bara är jag som resonerar så.
Dock tycker jag inte att man ska känna någon större stress med att åka så fort som möjligt bara för att man har dåligt tålamod, utan man ska vänta tills man känner sig redo för att åka innebär att man kommer att sättas på prov ett flertal gånger.
Svar: Jag kan väl inte påstå att jag var något proffs innan jag åkte iväg, inte nu att jag var dålig heller men. Att oroa sig för språket tycker jag är hemskt onödigt för det löser sig alltid. Generellt sett är svenskar väldigt bra på engelska. Kommer till exempel ihåg en brasiliansk tjej i min utbytesstudentgrupp som knappt kunde ett ord när hon kom dit, men det löste sig för henne med.
Visst, man fattade inte allt direkt men så är det! Till exempel så började vi min engelskkurs med att läsa riktigt gammal engelska och det har jag jättesvårt att förstå. Samma sak var det ovant med till exempel alla termer i matten och fysiken, men det lööööööser sig!
Det man kan säga om engelskan i Florida är att den är ganska lätt att förstå, ingen krånglig sydstatsdialekt eller så.
1. Finns det risk för att längta hem? eller måste man typ ha varit borta från sin familj någon annan gång för att klara ett utbytesår?
Svar: Givetvis finns det en risk att längta hem. Jag kan garantera att nästan alla utbytesstudenter längtar hem någon gång, konstigt vore det väl annars? Jag hade egentligen bara en kväll som jag verkligen, verkligen längtade hem men det var aldrig så att jag var nära att åka hem på något sätt.
Jag tror inte att man måste ha varit ifrån sin familj för att klara av det, jag hade då inte varit det innan jag åkte iväg. Det handlar nog mest om att ställa in sig själv på att man kommer vara borta en lång tid.
2. Är värdfamiljerna schyssta? Och finns det andra utbytesstudenter i området? Man vill liksom inte vara helt ensam där.. :)
Svar: Är svenska familjer schyssta? Är en i princip omöjlig fråga att svara på eftersom alla familjer är olika och uppfattas nog olika beroende på vem som bedömer dem. De flesta värdfamiljer som jag träffade var trevliga, men tyvärr finns det familjer som kanske inte så lämpliga för att ta emot en utbytesstudent.
I vissa området kan det finnas hur många utbytesstudenter som helst, i vissa nästan inga. Dock blir man absolut inte ensam bara för att man inte har några utbytesstudenter i sitt området. Min utbytesstudentgrupp hade sina träffar i ett ställe som låg över en timme bort från där jag bodde, så jag träffade inte de andra utbytesstudenterna så ofta. Faktum är att jag träffade inte någon annan utbytesstudent efter januari.
Visst kan det vara skönt att prata med folk som är i samma situation som sig själv, men det finns ju både internet och telefon till det! Jag resonerade i alla fall så att när jag väl är i USA så vill jag lära känna så mycket amerikaner som möjligt.
Svar: Det är absolut inget att vara nervös inför. De ställer lite frågor om varför man vill åka osv och sen är en del på engelska. Min intervju kändes som ett rätt avslappnat samtal bara.
Svar: Absolut inte! Nästan alla som söker bli antagna och väl borta i USA så klarar man sig. Svenskar är mycket bra på engelska jämfört med andra nationaliteter.
Svar: Ja! Jag ångrar det inte för en sekund.
Svar: Nej, absolut inte. Visst, det kostar en hel del pengar att ta sig iväg men man behöver inte vara speciellt rik för att kunna åka. Min mamma betalade en ganska stor del och sen tog vi ut pengar från ett av mina sparkonton för att jag skulle kunna åka. Allt handlar om vad man väljer att lägga pengarna på.
Svar: Gick nog ganska mycket på magkänsla tror jag + att de hade ett gratis välkomstläger i New York. Sen så hade jag inte hört så mycket skit om dem jämfört med tex EF.
Svar: Vet inte om jag hade några direkta klagomål på explorius, allt flöt på väldigt bra måste jag säga. Fick dessutom en väldigt tidig placering (mars), vilket man inte direkt blev sur för.
Svar: Är väldigt svårt att säga. Dock så har man aldrig särskilt långt till kusten eftersom Florida är så pass smalt eller vad man ska säga. Dock finns det ingenting som säger att man har ett bättre år bara för att man bor vid kusten, otroligt mycket har att göra med vilken familj man bor i och skolan osv.
