Ja, här kommer då det sista (?) inlägget på den här bloggen. Jag är nu tillbaka i Kalix och jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Jag har fortfarande inte träffat alla jag "måste" träffa innan jag flyttar, men jag jobbar på det. Samtidigt är det ju inte för det här jag valt att åka hem igen, utan det är för att plugga. Idag åkte jag, Marie och mamma till IKEA och en egen lägenhet börjar nu kännas inte allt för långt borta. Igen, tack för mig!

Jaha, då är dags att lämna USA för det här gången. Det är absolut inga tvivel om att jag kommer åka tillbaka. Jag har fortfarande väldigt, väldigt mycket kvar att se av USA och förhoppningsvis har jag även ett bröllop att gå på inom den kommande tiden. Jag ska inte ljuga, de första dagarna efter jag lämnade Seattle var inte roliga. Seattle var allt jag kunde tänka på och jag började fundera på om mitt beslut verkligen var rätt.

 

Nu känner jag dock att fan vad glad jag är att det inte är jag som spelar fotboll flera timmar om dagen eller att det är jag som måste tjata på att Karsten ska ha sin fiollektion eller att det är jag som måste hantera Andersons dåliga dagar. Jag tror att det var bra att jag fick nästan två veckor på mig att få perspektiv på saker och ting. Känns som att jag har hunnit behandla hela ”lämna-delen” nu och börjar känna mig redo att fokusera på allt vad det innebär att komma tillbaka till Sverige.

 

Jag har absolut inte samma känsla när det gäller att komma hem som jag hade när jag lämnade Florida. Då var det inte direkt så att jag räknade ner dagarna, men då visste jag i alla fall vad det var jag kom hem till. Nu känns det som att jag kommer hem för att bygga upp något nytt, vilket jag i och för sig tror kommer bli väldigt bra. Det är dock väldigt, väldigt svårt att känna sig taggad att komma tillbaka Sverige av just den anledningen; jag vet inte vad som väntar. Tanken att bara kunna bry sig om sig själv och inte behöva sätta andra först är dock väldigt lockande. Jag älskar min värdfamilj, men att ha en egen lägenhet med eget utrymme ska bli så himla skönt.

 

Jag läste massvis av au pair-bloggar innan jag åkte, men jag vet att läsa en blogg absolut inte visar alla sidor av au pair-livet och att inga au pairer har exakt samma upplevelser. Det vet jag ju själv bara från det jag skrivit här. Vissa saker utelämnar man dels i respekt av andra så som min värdfamilj, men även för att man givetvis har ett privatliv även här. Det kan jag ju säga, det känns verkligen till 100% som att mitt liv varit i Seattle det senaste året. När något roligt händer sätter jag mig inte och ringer någon i Sverige för att berätta, utan det blir någon i Seattle. Jag vet att de vänner jag har i Sverige finns kvar fastän vi inte pratat alls eller inte pratat mer än ett par gånger under min tid i Seattle och om de inte gör det så var det väl meningen.

 

Blev året som jag hade tänkt mig? Jag försökte verkligen att inte ha för höga förhoppningar och jag måste nu i efterhand säga att mitt år i Seattle blev mer än jag någonsin kunnat drömma om och jag kan inte föreställa mig mitt liv utan den här upplevelsen. När jag tänker på alla platser jag faktiskt hunnit se är det nästan så man får nypa sig i armen alltså. New York, Washington DC, Gainesville, Tampa, Los Angeles, San Francisco, Las Vegas, Yosemite, Miami, Grand Canyon, Hawaii, Mt Hood, Penticton, Victoria, Vancouver och givetvis Seattle är bara några av alla underbara platser jag sett. Kommer jag någonsin igen få se så många nya platser på bara ett år? Allt resande har givetvis inneburit en hel del tid på flygplatser och jag har räknat ut att när jag kommer hem så kommer jag ha hunnit se arton olika flygplatser, men då en del som jag redan besökt tidigare.

 

Jag har hunnit se NFL, MLS, MLB, NHL, NBA, WNBA, college-football, (nej, jag gillar inte sport…) Bruno Mars- och Bryan Adams-konserter. Jag har dansat till David Guetta och L.M.F.A.O och haft galna utekvällar på Trinity med Denice. Jag har tagit slalomlektioner, provat golf och tennis och paddlat kajak på Lake Union. Jag har flugit sjöflygplan, förbättrat min bilkörning, sett ett triathlon, gått på bio närmare trettio gånger, sett The X-factor live och gått på mängder av grymma museer. Jag har lärt mig ryskt självförsvar, hajkat, åkt på valsafari, gått på fratparty, förälskat mig i en stad, tagit en zumba-klass och fått vänner för livet.

 

Så hur toppar man då det här? Ja, jag kom in på skolan jag sökte så efter cirka tre veckor i Kalix flyttar jag för att plugga civilingenjör industriell ekonomi. Denice kommer förhoppningsvis inte bo allt för långt borta och Sandra kommer jag träffa igen. Min värdfamilj planerar ett besök till bland annat Sverige någon gång de kommande åren.

 

Är det här sista inlägget? Njae, skriver väl ihop ett litet snabbt ”jag har kommit hem nu och mår bra-inlägg” när jag väl landat. Till er jag känner: jag kommer fortfarande ha samma nummer och går att nås från och med onsdag runt kl 17 då jag landar i Stockholm.

 

Avslutningsvis vill jag bara säga tack till de cirka 70 personerna som tittar in här varje dag. Fastän kommentarerna inte precis har haglat in (hmmm…) så har jag uppskattat varenda en av dem och förhoppningsvis har jag inspirerat någon. Nu har ni en sista chans att överraska mig, haha!

 

Hörs och ses i Sverige!

Kunde inte somna igår utan låg bara och stirrade. Vaknade tidigt imorse med en konstig känsla i magen. Dagen är här. Tolv timmar kvar i USA för den här gången.

Näe, nu ska jag se om Leanne är redo att gå ner på stranden.

Om 48 timmar ligger jag, förhoppningsvis, och sover i min svenska säng. ALLTSÅ VA? Hur kunde det här året gå så fort? Jag förstår inte. Känns helt overkligt när man sitter och planerar helgen med folk från Kalix. Nåja, ni har nog uppfattat hur snabbt jag tycker att året gått så jag behöver nog inte tjata på mer om det nu utan istället ska jag checka in på min flight för imorgon och välja sittplats samt att jag ska ringa min värdfamilj.

Imorgon ska jag nog spendera ett par timmar på stranden, ta några kort (har inte tagit ett enda kort i Miami än!) och sen ska en av mina rumskompisar vara så snäll och komma till vandrarhemmet på eftermiddagen och öppna för mig så jag kan duscha innan jag åker iväg. Förhoppningsvis lyckas jag även hitta någon att dela taxi med så det blir lite billigare. Det kommer även ett hejdå/sammanfattnings-inlägg imorgon innan jag åker från vandrarhemmet.

SES SNART!

 

Okej, här kommer en snabb sammanfattning av de senaste dygnen:

Fredag: Landade i Miami och tog en taxi till vandrarhemmet. Nötte dator ett par timmar till jag kunde checka in. Gick och åt subway och tog en nap mellan klockan fem och nio (väldigt stort misstag...), gick ut och åt jättegod lasagne med min rumskompis Leanne och somnade sen efter två.

Lördag: Vaknade sent, fördrev tid till lunchen bla genom att ringa till Sverige, gick ner på stranden, dusch, middag, nap och somnade sen alldeles för sent.

Söndag: Vaknade, gick ner på stranden, tillbaka för lunch, ner på stranden igen med mina rumskompisar. Ikväll blir det eventuellt att gå på klubben Nikki Beach. Känns lockande, men samtidigt känner jag lite hopp om att faktiskt kunna somna tidigt ikväll och det skulle inte skada om jag kan sova på planet på tisdag, men samtidigt är man inte i Miami varje dag... Men vi får seeee.. Vi fick i alla fall en deal om gratis drinkar i två timmar, limo till klubben + inträde för $30.

Jeg savner deg. Igjen og igjen finner jeg som meg å ringe deg og fortelle deg noe morsomt som skjedde.

Den här bilden är den enda jag har och den enda jag behöver för att beskriva min sista dag i Vegas. Gött.

Har jag en dollar över när jag kommer hem är jag nöjd. Allt jag har att säga.

"Förfester" i mitt rum och utekvällar på Trinity.